Bloggar om foto

Det har hänt mycket med foto de senaste åren. Vi har gått från att fotografera analogt till digitalt. En revolution. Det vet vi alla men har du verkligen tänkt efter hur det är? Man tar lätt saker för givet.

De flesta hade en pocketkamera för några hundralappar upp till kanske 1500 kr. I denna stoppade man en filmrulle som kostade några tior och tog t ex 24 eller 36 bilder. Råkade man öppna kameran kom det in ljus som förstörde filmen. Man fick ha med sig några extrarullar på resan och dessa hade en begränsad hållbarhet och var känsliga för t ex värme. Ännu känsligare var de färdigtagna rullarna, med bilder på och utan skyddande förpackning. Det gällde att köpa rätt filmrulle och i vissa fall leta efter en bra deal, t ex att man fick en ny när man framkallade. 

Du kunde inte göra smarta inställningar på kameran men kunde på dyrare kamera ändra fototekniska saker om du visste vad du gjorde. Vad var det nu bländare och slutare var för något?

Kameran behövde också batterier, oftast av någon vanlig sort som inte höll så länge. Så du fick ha med dig extrabatterier också.

När du fyllt din rulle - inte förr - kunde du framkalla den. Hade du en ny rulle och tog fem schyssta bilder på en fest så fick du antingen ta 31 bilder till och på så vis tömma rullen eller snällt vänta tills du fyllt rullen med annat efter hand. Sen skulle du hitta någonstans att framkalla den på och vänta tills den var färdig. Själv använde jag ofta lågprislabb på postorder eller via elektronikbutikerna men många använde snabblabb som Photoquick. Dyrare men snabbt. Man kunde få vänta en vecka på ett vanligt labb. Använde man en butik kunde man få gå dit på ett datum som man räknat ut ("klart på 5-7 arbetsdagar") och leta i hyllorna bland all inredning själv. Sen betalade man innan man tittat på bilderna och hade labbet klantat sig (fel beskärning, för ljust etc) så fick man reklamera om man ångrade sig. Framkallning utgjordes oftast av en framkallningsavgift på några tior och en avgift per foto på några kronor. Sen kunde det tillkomma porto och kostnad för ny rulle om man ville ha det. Erbjudanden med dubbla kopior var vanliga och då fick man också dubbla kopior på misslyckade bilder.

Jag tog ofta konsertbilder och där är det vanligt att en stor procent blir misslyckade hur man än gör. Jag anlitade Extrafilm där man kunde returnera misslyckade bilder och få pengarna tillbaka, men billigt blev det inte för det. Du kunde ju förstås inte se på en skärm om bilden i fråga blev bra. Du fick snällt vänta upp till ett halvår innan du framkallade rullen.

Eftersom du alltid fick pappersbilder skulle dessa placeras någonstans t ex i ett fotoalbum. Du skulle också hålla ordning på negativen.

Det var inte bättre förr.


Be the first to rate this post

  • Currently 0/5 Stars.
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
Comments are closed